Ellis & Nelly

Nelly är mitt i trotsåldern nu, men just nu har hon en jättebra period. Lugnet före stormen tänker jag ;)
Men jag fick ett nyhetsbrev ifrån Allt för föräldrar och jag brukar inte hinna läsa dom men nu gjorde jag det i alla fall. Och det var så bra skrivet tycker jag... Det som funkar bäst på Nelly är att lyfta bort henne när hon trotsar =O)

Har du upplevt det här klassiska beteendet hos din 3-4-åring; -"Sitt DÄR!" säger lilla Pelle till sin mamma. Mamma sätter sig på den utpekade stolen. Pelle blir arg: -"Nej! Inte där! DÄR!" säger han och pekar på en annan stol. Mamma byter lydigt stol. Pelle blir ännu argare: -"NEEEJ! Du ska inte sitta dääääär!!!! Du ska sitta DÄÄÄÄR!". Mamma känner sig förvirrad: Vad VILL han egentligen? Så hon säger: -"Men du SA ju att jag skulle sitta här!". -"Ååååå!!!!" Nu är Pelle riktigt arg och tårarna sprutar: -"Sitt DÄÄÄÄR!!!". Mamma flyttar sig igen. Pelle kastar sig på golvet och skriiiiker, och mamma förstår ingenting: "Vad är det han vill??".

Vad Pelle frågar (egentligen - fast han inte vet det själv) är: "Vem bestämmer?" Mamma svarar: "Det är du". Pelle blir frustrerad och "frågar" igen: "Vem bestämmer?" Mamma svarar "Du!" igen, osv. Om mamman sitter kvar första gången (eller möjligen andra) och säger: "Nej, den här stolen gillar jag så HÄR ska jag sitta!" så kommer Pelle att få ett utbrott för att han vill få mamma att flytta på sig, men utbrottet varar en liten stund, och sedan är Pelle Riktigt Nöjd. För det är skönt att slippa styra i världen när man bara är 3 år.

Trotsåldern eller vem bestämmer?
I 3-årsåldern kommer det som en del (tex jag) kallar för trotsåldern.Då har barnet upptäckt att han/hon har en een vilja och vill gärna styra och ställa och testa olika saker för att kolla vem det är som bestämmer, och vad det är som gäller här i världen.

Många föräldrar blir chockade över kaften i sitt barns ilska/trots och/eller kraften i sina egna känslor. Det finns ingen som kan locka fram så mycket ilska hos en själv, som ens egna barn. Man står där och stampar och skriker att
"Näe! Nu går jag ifrån dej och kommer aldrig tillbaka!" så som man lovat sig själv att aldrig aldrig aldrig någonsin i denna värld säga till sin underbara son/dotter. Sen står man där med skuldkänslor högt upp över halsen och nästan drunknar av samvetskval.

Har man fått ett kraftfullt barn, med mycket starka känslor, så får man "veta att man lever" och man blir som förälder "satt på pottkanten" om och om igen. Själv gick jag till BUP med min första son när han var i 3-årsåldern, för jag tänkte att det "kan inte vara normalt" att trotsa så mycket, och bli så arg. Jodå, han var så normal så. Och jag med. 
När barn nr 4 fick sina utbrott konstaterade jag mest att "jaha, han är i den fasen" och inte mer. Så jag "vande mig" och lärde mig att det går över. det gåröver. Det är bara en period i barnets liv. En utvecklingsperiod. Ju mer konsekvent, och tydlig man kan vara, genom hela trotsperioden, desto lättare blir det senare i livet, och desto fortare går det över.

Varje trotsanfall ser man som en "fråga": "Vem bestämmer?!?"
Svaret är: "Jag (den vuxne)".

Det är viktigt att tänka att barnet inte är elakt eller genomtänkt manipulativ el dyl, utan det som händer är att barnet är i en kraftfull utvecklingsfas och det ställer frågor med sitt beteende. Du ska stå för tydliga och lugna "svar". Klart är att vi föräldrar är människor, vilket innebär att vi vissa dagar inte klarar av att "stå lugnt" och "svara", utan vi blir (också) 3 år och skriker och bråkar tillbaka. Barn överlever det också.

måste ju skriva detta så vi kommer ihåg i framtiden!

Nelly slutade med Blöja dagtid (ville inte ta allt på en gång) för några veckor sen efter en jobbig tid med magproblem.. men nu är allt toppen! Hon hade säkert kunnat sluta för minst ett halvår sen men magen strulade så vi väntade. Med facit i hand skulle vi nog inte gjort det. =O)
Och nappen "tappade vi bort" för snart 2 veckor sen. Första veckan var tuff speciellt på nätterna men nu funkar det!

=O)

ja, då har man testat på att vara 4 barnsmamma för en kväll ;)
Vi har passat min systers 2 tjejer så vi har haft att göra men vad sjutton... dom underhåller ju varandra så det var ju nästan lättare än bara 2 knotar.
Hugo 6 mån och Natahlie 1,5 år somnade vid 20 tiden och Nelly 3 år och Mathilda 4 år somnade bredvid varanda på 2 madresser vid 21 tiden!
Bra jobbat av oss tycker jag =O)

Kommer inte ihåg om jag skrivit det men min äldre syster har fått sitt 5:e barn och det var ÄNTLIGEN en liten tjej!!! Mina föräldrar har nu 10 barnbarn...
Så nu står det 6 mot 4, 6 grabbar och 4 tjejkusiner. Så Pelle... nu e det bara du kvar ;) Ska det bli 2 tjejer så det blir jämt...

Måste skriva här på bloggen så jag kommer ihåg.
Hugos babybok ligger på loftet och där hinner jag inte springa upp så ofta.
Hugo:
Kunde vända sig från mage till rygg 2 1/2 mån
Från rygg till mage 4 1/2 mån
sitta 5 mån
Två tänder 6 mån
Gå när man håller i händerna 6 mån (höll man vid magen som det är i gåstolen 5 mån)

OCH SOVA HELA NATTEN 6 mån

I natt sov lille Hugo från 20.30-06.00 =O)
Synd bara att jag inte kunde somna... somnade nog 01... så sådär pigg nu!

Ska lägga upp lite bilder snart =O)
Hugo är ganska lik Nelly när hon var liten...

Ja, Efter allt trots skriveri om Nelly så måste jag skriva lite annat nu...
För hon är inne i en HELT UNDERBAR period just nu. Så jag njuter nu för snart är vi nog tillbaka ;)
Hon säger så roliga saker, och frågar hon mig efter något så säger hon tack, Frågar jag henne om hon vill ha ost på smörgåsen säger hon "nej tack mamma"... efter allt slit så bara kommer det... Man blir helt överlycklig!!!
Och det finns INGEN som får Hugo att skratta så mycket som henne. Varje kväll kör de sin favvo lek...
Hon putter Hugo i gåstolen till ena änden av vardagsrummet sen springer hon och gömmer sig bakom köksön och han efter snabbt... när han närmar sig hoppar hon fram och säger "titt ut" och han skrattar lika mycket varje gång!
Hugo har blivit 6 månader och är jätte aktiv. Sist på bvc besöket sa läkaren oj oj oj oj hela tiden och Hugo höll på att riva stället. =O) Han springer fram i gåstolen nu och sitter riktigt bra, men inte så länge för han får snabbt syn på något längre bort och glider ner på mage och försöker krypa. Det kommer nog snart... och han går när man håller honom i händerna. Nelly var MYCKET lugnare!!! Och då kunde hon ändå gå vid 10 1/2 månad. Trodde Hugo skulle bli som Jonas när han var liten men inte....
Men det är kul... huset ser ut som det gör för man hinner ju INGENTING.

ja ja här var lite kort om oss...

Tusen tack Ulla-Britt och Rolf för de fina presenterna. Hoppas att vi kan ses när vi kommer upp till sthlm allihopa!